baracajsaa

tredje året på gymnasiet. slutspurten. läskigt! roligt! sorgligt! skönt! alla känslor bara springer runt i kroppen. "vad 17 ska jag ta mig till senare?" är en tanke som kommer upp då och då, samtidigt som "ååååh va jag vill göra det här just nu" ständigt finns i min hjärna. "ta mig bort härifrån" förekommer också ständigt. örebro är fint, självklart, men föör litet för mig just nu. en ny start är någonting jag vill vara med om. vara exakt den jag vill vara, sluta bry mig om andra så mycket och andras åsikter. det här är jag, duger det inte? skit i det då. lite så känns det nu. det är dax att hitta mig själv, och nu känns det som att jag är på väg. jag ser fram emot framtiden, jag ser fram emot äventyr, utmaningar, resor och möten med nya människor.

jag är sedan ungefär en vecka hemkommen från jordens bästa ställe: Skottland. som jag har sagt till typ alla jag känner: jag har aldrig känt mig så hemma på ett annat ställe förut! det går inte ens att beskriva. alla var så otroligt trevliga, mysiga, härliga människor som bjöd på sig själva och lät oss svenskar bo i deras hem. vänner för livet tror jag och jag längtar tills jag och matilda ska tillbaka, 21 oktober! det kommer bli bra hoppas jag!

the past is a place that you can never return to - mitt nya motto tror jag, så det är bara att ta vara på dagen, chansa och satsa på framtiden

jag kan också lova en oregelbunden uppdatering här. skolan tar upp mitt liv just nu. menmen, sånt är livet


underbara tjejerna, bästa lärarna och härliga skottar gjorde min resa oförglömlig, tack!

jag ska till skottland ikväll! tralalallaaa
och världens bästa tjejer ska också dit!
och jag är lycklig! faktiskt
ses om en vecka

I'll miss you, and you won't know, or will you?

zlatan räddade oss, igen.
tack!

örebro måste vara jordens minsa ställe! idag körde jag halkan. vi skulle vara 2 i varje bil. den stackars flickan som fick sitta bredvid mig när jag satt vid ratten hette anna. och vi började snacka, vad ska man göra liksom, vi kan ju inte sitta bredvid varandra och inte säga ett ljud till varandra i flera timmar? nej, det kan inte jag i alla fall. efter lite snack kom vi visst fram till att vi hade ungefär 5, BRA kompisar, inte ytliga, utan nära vänner, gemensamt! hallå! vad är oddsen? det var familjevänner hit och folk som bodde i samma områden dit och den hade visst gått i samma klass som mig förut. för varje ny sak vi började diskutera kom det upp nya vänner som vi visste vem de var. skumt!! men som sagt, örebro är jordens minsta ställe! jag är så avundsjuk på henne som far till london snart! menmen, så går det när man är ung antar jag, det är bara att vänta...
och tagga till fredagen! för det ska bli för bra!


och ett grattis till linda som fyller 18 imorgon! puss!

jag har sagt det förr, och jag säger det igen: JAG ÄLSKAR DANS!
det är det bästa som finns! när musiken sitter i kroppen på dig
och allt bara flyter på och du klarar alla steg, så är jag lycklig.
idag är jag lycklig. och så trött att jag mår illa, men det får man ta!