baracajsaa

JAG SKA TILL KARIBIEN!!

man tackar, man tackar!

fyra mardrömmar på en natt. igår var det två stycken. trött tjej...

vad är väll en kväll på Ritz? den kan ju vara asjobbig, totalt kaos, riktigt riktigt utmattande... och alldeles alldeles underbar!

det där stället är guld! personalen är dubbelt guld och efterhäng på macdonalds är bara helt magiskt. jag gillar det starkt helt enkelt. men om 18 dagar far frugan och jag till el karibien och då ska det tas semester på allvar! och jag längtar så jag snart sprängs! imorgon ska det bokas.

åter igen, ritz är bäst, ingen protest.
klass? nej VÄRLDSKLASS!

dan före dan. bingolottos uppesittarkväll gick på tv:n, men mellan andra och tredje spelet kom jhon blund på besök och lät mig sova en timma. detta resulterar till en lite för pigg cajsa på senare timmar. typiskt! och inget vann jag på min lott heller, dåligt lotta engber... men ett gott skratt fick jag när mormor var tvungen att koncentrera sig på två lotter samtidigt och tyckte att dom läste siffrorna för snabbt. vi fick också höra klagomål på att dom pratade för mycket mellan siffrorna. och mormor kan man inte argumentera emot, den otroligt rutinerade bingolotto-spelaren!

julskinka på mackan, med senap. och Hammars julmust i glasen. lite smygpremiär på julgodiset och mys i soffan. ett gott skratt fick vi oss också när vi tjuvkikade på julklapparna och märkte att det fanns ett omärkt paket som ingen visste vem det var från eller till. efter mågra minuter av funderande bestämde sig syster för att öppna och kolla. och det blir lite pinsamt när hon insåg att det var hennes paket som hon köpt till mamma. kan inte annat än älska min familj, faktiskt.

nattmacka i sängen tillsammans med min söta kissekatt. när mackan var slut stack hon också... så nu sitter jag här. ur datorn spelas jullåtar blandade med lite favvosar. i chatten snackas det deepshit talk och pepptalk inför morgondagen som är både rolig och tuff för många. men som jag sa till en fin fin vän: den vanliga julen är för mesar. all credit till traditioner, jag älskar traditioner! men när olika faktorer ser till att man inte kan följa dom finns det inte så mycket att göra. det är bara att bita ihop och köra på det nya spåret antar jag. det är så hela livet kommer att se ut, det är nått jag fått lära mig den hårda vägen.

god jul vänner, var ni är befinner er så tänker jag på er, vissa mer än ni tror.

dammtussar i hörnen talar om att man gjort någonting som är roligare!

 

vill ha äventyr, spänning, resor, möten, kyssar, minnen för livet, ögonblick, uppmärksamhet, tacksamhet.

vill att du ska ta mig med storm, lära mig om livet, överraska mig, räkna med mig men ändå jobba för mig.

vill ha kärlek, drömmar, framtid, nutid, löften, förståelse, öron som lyssnar och mun som ger råd.

vill att du ska vara du och nöja dig med den jag är, för jag är ingen annan och jag kommer förbli mig själv.

onsdagar. onsdagar skulle bli din dag, för min skull skulle det vara din dag. men idag är det tisdag. och det blev din dag... misslyckande, kanske.
men det är tisdagar som är din dag från och med nu. punkt. sen är det upp till dig. för det har alltid varit jag. och det funkar inte längre. så från och med nu är det tisdagar, eller när du visar att jag fortfarande finns.

tisdagar

dammtussar i hörnen talar om att man gjort någonting som är roligare!

dega framför tv:n, åka iväg och jobba, köra servis istället för matavdelningen; kaos i hjärnan, titta på klockan hela tiden, sluta, stressbyta om till snyggare outfit, springa över till Mollys, drinkafton med Bianco-tjejerna, hänga lite på Ivy med matida och fredrik med vänner, Burger king där colan hamnade på golvet istället för i en törstig tjejs strupe, buss hem och nu sitter jag här.

bra dag! dock ännu en typisk natt framför datorn. dags att sova istället.

julbord går ut på att stå i kö. när ska folk inse det? och det som inte går ihop i min hjärna är hur folk står ut? svenskar (för jag är ju så berest... eller är det kanske bara örebroare? eller kanske bara dom som jag brukar stå i kö med?) avskyr att stå i kö! det är en enda klagofest över hur jobbigt och tråkigt det är, och hur lång tid det tar, och hur dåligt systemet är.

men på julbord, då minsann, så gör det ingenting att man står i kör i flera långa minuter för att vänta på mat man äter varje år vid den här tiden. nejnej, det går så bra så!... och jag är ju bara korkad om jag klagar på att folk gillar det, för det hade varit jag som hade fått tagit alla klagomål på julbordet... så jag ska nog sluta skriva nu...

"vad händer i höst" frågade en kär underbar vän.
bra fråga, många svar
kanske au pair i canada
kanske australien med julia
kanske au pair i new york
kanske volontär i kina
kanske sitta i örebro och ruttna
kanske någonting annat
ingen som vet, ingen som vet...

you've got the key, right?

I don't know why, I don't know if you know it, but I've became a toy in your life.
everyting you say and don't say goes right into my heart,
it feels good and worm sometimes,
it feels like knifes that cut right through every wall other times.
words can hurt, but silence creates more pain...
jealousy, missing, waiting, hurting.
time will heal all wounds,
but time is also the thing that are making the wounds blead...
that's my life, my reality, my everyday

förkyld, riktigt förkyld. försöker bli frisk. inte mycket händer. många tankar. vill bli frisk och sluta tänka. tack

mamma: jag kanske skulle bli präst
cajsa: seriöst? skulle du ärligt talat kunna stå framför en människa och säga: "gud välsigne dig" utan att skratta inombords?
mamma: nej kanske inte...
mannen mitt emot: så du har inte så mycket kontakt med honom där uppe? (han pekar uppåt och riktar huvudet åt samma riktning)
cajsa: nje, alltså ("shiit! tänk om han är hyberkristen" är tanken i huvudet, "hur ska du rädda denna situation dummer!?... skämta, SKÄMTA!") han har ju mitt nummer, så han brukar ringa lite ibland.
mannen mitt emot: skrattar (som tur var!!) spännande kontakt!
cajsa: och jag har ju honom på facebook också! ("tyst cajsa!")
maria: intressant! vad har han för profilbild?
cajsa: haha, ja det var en bra fråga, han gillar ju inte att bli avbildad
maria: nej, han gör väll som alla andra, har bild på sin son

bordet skrattar gott. tänk vad roligt man kan ha det när man inte tänker sig för...

begravning. hej då gammelmorfar

klipp klipp, och 40 minuter senare var spegelbilden helt annorlunda. framför mig såg jag någon annan. en person i närheten av den jag vill vara. lite kaxigare, lite mer självsäker, lite coolare, lite mer egen. nu sitter hon framför mig. hon syns i spegeln på väggen. hon har möjligheter, drömmar, planer. mod, utseendet utstrålar mod och glöd.

nu måste bara hjärtat och hjärnan hitta rätt. dom måste passa in i bilden. ett steg närmare att bli nöjd. ett steg närmare lyckan. ett steg närmare the right one.

i snart tre veckor har jag väntat på att denna dag ska komma. denna första dag i december då snö ska vara på marken, det första adventsljuset ska lysa vid frukosten, julpynt i fönstrena och nedräkningens första dag är här. OCH julkalendern börjar!! med stort intresse och spänning startades svtplay och första avsnittet. jag var redo att älska ännu en underbar julkalender. och denna är skriven av samma författare som skapat underbara "livet enligt rosa", så detta kan inte gå fel! men...

besvikelsen sköljde in över mig. varför? VARFÖR!... en av de få sakerna jag har svårt för är finlandsvenska, och det är precis vad mamman i serien pratar. fail! totalfail! megasuperduperfail!

men handlingen var okej än så länge. så det blir väll att ge den några chanser till. och vem vet, jag kanske till och med börjar acceptera det en vacker dag? let's hope so!
men ingen bra start måste jag säga...