baracajsaa

fjärillarna flög runt i magen. händerna skakade. koncentrationen fanns på något annat ställe, liksom hjärnan. hjärtat klappade hårt hårt. allt jag någonsin lärt mig var bara borta. jag letade och letade, men de var borta. folk började komma släppas in. för en sekund stelnade kroppen till och jag kunde inte röra mig en centimeter. efter en otrolig kraftansträgning gick jag fram mot barens kant och tog första beställningen.

resten av kvällen flöt på. musiken gick in i kroppen och jag dansade genom timmarna. det gick bra. jag vill göra det igen och igen och igen. jag trivdes som handen i handsken och jag glömde alla bekymmer för ett tag. det var en unik och härlig känsla. helt underbart.

jag saknar dig. hjärtat värker. huvudet snurrar. världen väntar. dig saknar jag. idioter. fantasin spelar verkligheten ett spratt. tankarna sprudlar. kärlek. sömnen sticker i ögonen. höstkylan ger kalla kårar längst ryggraden. tillit. förtvivlan. förvirring. du är saknad. betuttad. förkrossad. vänskap.

tjejen som gått från att ha 3 jobb, vara glad och i närheten av lycklig, ha orken att ta tag i saker, ha vänner som stöttar och finns där, ha hela livet framför sig, drömmar, kärlek, förhoppningar.

den tjejen har på bara någon månad blivit en tjej som knappt har ett jobb, saknar självkänlsa, tappat kontakten med folk hon tycker om. en tjej som skäller på folk, gråter, fejkler och låssas. hon har och kommer förlora så mycket. och hon har inte gjort någonting fel, och hon kan inte göra någonting åt sakerna.

hon längtar efter att vara sig själv igen. hon letar med den lilla orken som finns kvar. men ibland känns det som att leta efter en nål i en höstack - onödigt, och slöseri på tid.

menmen, what to do när livet leker med en...

te eller saft? te eller saft?... alla dessa val. stanna i örebro eller ut i världen? själv eller med någon? våga eller inte våga. min lycka eller någon annans? jag eller du? anstränga sig eller inte?
hjärnan snurrar, tankarna flyger, ångesten. är det värt det? att kämpa och mattas ut. konstant, hela tiden. och när det går bra går nått annat så sämre.
allmäntillståndet är okej. jag längtar till den dagen då jag kan svara att det är bra när någon frågar hurvjag mår. eller kanske till och med svara att det är riktigt bra! det är den dagen jag längtar efter. det är den dagen jag jobbar för. det är den dagen jag är lycklig igen.
ikväll blev det te. vi får se vad morgondagen har att erbjuda i huvudstaden.

better to be hated then loved for what you're notnotnot.

adrenalinet pumpar, basen från musiken sätter takten för varje steg man tar, det är trångt, galet trångt ibland så det är bara att kriga, kriga för att göra det du ska. folks rörelser är oförutsägbara, de dansar som om de nyss har vaknat från att legat i ide i några månader och nu bara måste få ut massa energi. lamporna fladdrar runt, den konstgjorda röken andas in och fyller lungorna. helt plötsligt kommer en kollega och ger en en stor och välbehövlig kram. benen rör sig hela tiden och man står aldrig still. det är bland de roligaste timmarna jag vet. de timmarna då jag kör gärnet på Ritz.

utanför förstret såg det ut som att någon hade strött vaniljsocker över hela kvarteret. glädje fyllde kroppen och dagen kändes räddad. och gårdagen var riktigt riktigt bra! så där "ett stort leende på läpparna"-bra.

dock har hösten satt sina spår i mig och jag älskar att sitta i soffan framför tv och film en hel lördag och bara dricka saft med is och sugrör, för då blir livet lite mer kalas. men det är så galet skönt att sitta i pyjamas hela dagen och inte göra ett dugg! men denna frid är snart över då jag bär mig av till mitt kära Ritz för ännu ett jobbpass.

I said please rewind, or speed it up,
because right now it's just hopeless, empty and scary...

skulle vilja hjälpa, ta hand om, finnas där.
men det gör mer ont än de svek som folk tidigare låtit mig uppleva
du försvinner, föralltid. borta, aldrig mer här.
det är inte okej. inte nu.

önskar alla mina underbara och modiga vänner som tar tag i sina liv och upplever sina drömmar lycka till. jag avundar er enormt mycket och önskar så innerligt att jag var lika modiga som ni är. ni följer era drömmar fullt ut och lever det liv ni vill. folk som ni inspirerar mig att försöka göra det samma, för det ska jag göra då saker och ting börjar ljusna. men att få följa era resor och upplevelser kommer nog hjälpa mig lite i dessa tider. jag kommer att sakna er väldigt mycket. det vet ni.

exploderar snart
går sönder
faller i bitar

hon som alltid finns där för en vän i nöd

älskad är vad du är hjärtat

hörde en låt på radion när jag åkte hem från jobbet. det var en textrad som fastnade i mitt huvud. den löd: "the words comes easy when they are true". jag vill veta vad det var för låt. och jag önskar att det var sant. för jag har så galet mycket jag vill säga och göra och skrika. men istället står jag tyst och håller med och önskar att jag hade mer mod. för det är väll det som saknas när man inte vågar säga vad man tycker om någon, eller hur man tycker att man blir behandlad. börjar smått bli en tjej med munkavel, och jag gillar det inte...

det kanske är dags för skärpning. kanske är dags att ta fram den där kaxiga bruden som finns där inne ibland. kanske är dags att börja tro på sig själv och lita på sina känslor och omdömmen. det kanske är dags. imorgon. kanske

ny månad. nya erfarenheter. ny yrkesinriktning. nya vänner.

men bor fortfarande i samma gamla stad, där allt är det samma, där det känns som att man aldrig har varit borta när man kommer tillbaka. okej, saker förändras lite grann. folk följer sina drömmar och reser till fjärran länder. medan vissa känner sig nöjda med tillvaron och stadgar sig här. medan andra panikar över framtiden...

det jag panikar över mest är att bli vuxen. idag var jag och storhandlade helt själv. idag ska jag skriva cv:n och börja söka lite jobb. idag ska jag åka till ikea med frugan och leta efter nödvändiga saker. idag ska jag kanske praktisera igen. idag har jag fått lite fler vuxenpoäng än vanligt! det får nog bli att köpa en löjligt stor glass med massa strössel på för att jämna ut allt. hade det varit vattenpölar ute hade jag förmodligen gått ut och hoppat i dom, kände ett sug efter det imorse när jag vaknade.

dags att ta vara på denna onsdag.