baracajsaa

att vara en hamster har sina fördelar. (ja, läs att jag ÄR en hamster, inte att jag HAR en, det hade varit konstigt med tanke på att jag faktiskt rensar i mitt rum just nu. detta har missuppfattats redan en gång, så jag kan inte vara allt för tydlig...) tillbaka till fördelar: har hittat en massa underbara minnen. knappar som får mig att storle. bilder från forntiden då julia hade extremt lockigt hår, therese var hyberfjortis, frida hade lugg och jag var brunhårig. en gammal present som aldrig fick en ny ägare. 1000!! kronor (tackar!). skivor från tiden då man samlade på singlar i ett fint runt fodral. dagböcker. brev från dom finaste vännerna på denna jord. och massa massa skitsaker också, självfallet.

men oj va värt det är att spara. dessa stunder är värda guld. tack alla som har varit med och skapat och format mitt liv so far. jag säger det inte tillräckligt ofta, det vet jag. men ni är dom bästa jag har. det är ni som får mig att överleva. jag vet det inte nu, men om några månader/år/decenier kommer det ni gör för mig nu fortfarande betyda lika mycket. tack, tack och åter tack.

imorgon börjar ett nytt kapitel i mitt liv.

andas, peppa, fundera ut hur konversationen kan låta, andas igen, "kom igen nu, detta klarar du!", gör hjälp-lapp med frågorna, ha alla papper framför dig, andas för fan, slå in nummret, andas och tryck på grön lur. vänta, vänta, vänta. lyssna på robot-röst och klicka på rätt siffra, andas, snart snart snart svara någon. telefonkö!?!?!...

ja, jag hatar att ringa till kundservice. på riktigt.
men denna var snäll.

okej. en söt film, fint budskap - kärlek så klart... snygga och välkända karaktärer. MEN huvudrollen heter: Pippa... snacka om att göra filmen helt totalt förstörd. man kanske borde kolla upp vad namn betyder på olika språk? bara kanske.

idag besökta jag mitt framtida palats. på ett rum och kök. det har trägolv, ett rosa kök, stort vardagsrum, fina utrymmen, litet badrum med hänglås. jag är kär. en vecka. en liten vecka

stressad tjej

igår fyllde världens bästa finaste vän marika år. hon blir nu gammal och grå efter sina 21 år här på jorden.

idag värker fötterna, såret i handen ser inte så jättemysigt ut om jag ska vara ärlig, blåmärket på armbågen gör ont och ibland domnar den av. japp, jag har jobbat, 12 timmar på raken. för er som gjort värre i era dar, eller gör det just nu tänker jag bara påpeka att ja, jag klagar. antingen läser du vidare, eller så skiter du i detta och tycker att jag är en mes. en det är många timmar tycker jag. och sommaren blir bara värre på den fronten. men det blir fint. när live-musik förgyller ens kväll kan jag ju inte klaga föööööör mycket. daniel adams ray var bra! superbra! han är väldigt liten. men rösten är stor! och texterna djupa.

så nu tackar en tjej som faktiskt jobbade så att byxorna gick sönder (japp, dom sprack, rest in peace mina älskade ceap monday, ni har varit mig mycket trogna under dessa år, men nu är det över...) för mig. sömn sömn och åter sömn väntar.

peace

solen skiner, (det blåser, megamycket, men det behöver vi inte tala om), en superbra dag väntar med mycket vänner och massa att göra, saker att fixa, planera planera planera. men detta ska nog bli bra!

att bli ännu mer vuxen suger i och för sig en aning... det är väääääldig mycket att fixa inför en flytt, speciellt när man själv inte har en enda dag till att faktiskt göra det! helt kaos är det. menmen, mitt val, jag klagar inte. jag pointerar bara att det är så.

men snart, snart kommer min egen dag, (okej, jag delar den med några axlar och så, men det behöver vi inte tala om) och den ska bli så sjukt mega awesomebra! jag har ingen aning om vad vi ska göra, eller vilka som kommer, eller nått sånt. så går det när man har vänner som gillar att våldgästa och bestämma... men åter igen, jag klagar inte! för detta kommer bli så sjukt bra! bäst till och med! åh jag längtar!

done, eller snart i alla fall!

ett sjunkande skepp och en ubåt. och ingen aids. bästa kombon för en superbra kväll. thanks mate!

när livet är som en skräckfilm märker man vilka som är äkta. dom ser genom masken. dom ser vad som är fejk. dom vet när det är äkta. dom torkar tårarna trots att de bränner. dom har tålamod. dom bara finns där. dom är älskade av hela mitt lilla trasiga hjärta. dom tar sig tid att kramas fast än att dom är sena. dom smsar fast än att dom har bättre saker för sig. dom frågar hur man mår och är intresserade av svaren. så detta är till er:

det är över nu. jag blöder fortfarande, men ska fixa det. även om ett helt paket plåster behövs ska jag fixa det. och sjunker jag ses vi på botten, det har du själv sagt, och det litar jag på. nu rycker vi upp oss, nu börjar vi om. nu tar vi sommaren som den kommer och gör den till en succé, right?! och ni hjälper mig. och jag hjälper er.

snart

random pic's

random life

livet är bra underligt. det är märkligt hur vissa människor kan påvärka ens liv. hela livet liksom! utan denna människa skulle du inte ha träffat resten av dina närmaste vänner, eller inte upplevt total lycka, eller inte utvecklats till samma person som du ser i spegeln idag. det är rätt häftigt att fundera på hur livet hade sett ut utan denna människa som påverkat dig och dina beslut under några dagar, månader, år. hur mycket energi som lagts ner på att tänka på denna människa, vara denna till lags, finnas där och försöka kompencera upp allt det magiska som just denna människa gett dig och ditt liv.

så nu vill jag tacka er, ni som förgyller min tillvaro. som stöttar mig i ur och skur, som finns där och som är äkta, på riktigt. tack för att ni ser mig. tack

tack

finfina underbara dagar med några av dom bästa runt omkring mig nu. ledig och njuter av det. spenderar tiden på bästa sätt. känner mig glad och gillar det extremt mycket! shoppat massa fint och nödvändigt, ätit gott, tagit det lugnt, försökt tagit hand om mig och mina nerver, varvat ner.

och jag har nog lyckats, varva ner alltså, för gissa vad rastlös jag har blivit nu! gissa hur mycket spring i benen som det finns, gissa hur bra hjärnan fungerar, gissa hur mycket energi det finns i denna kropp! såå galet mycket. aldells för mycket för en måndagkväll vid denna tid... arbetsnarkoman sa någon? borde jag oroa mig?...