it's just a continuation
hon hörde en välkänd låt i bakhuvudet och plötsligt slog det henne, det var hennes mobil som ringde. hon slog upp ögonen och försökte höra vart ljudet kom ifrån. tillslut hittade hon den och svarade med lite panik och nyvakenhet i rösten. hon stelnade till
det har gått några minuter sen hon lade på men hennes hjärta slog fortfarande hårt och hon kom på sig själv med att inte andas. hon hade svarat med ett nyvaket och panikartat hallå och sen tappade hon all talförmåga. det var han! han ringde henne. han hade tagit reda på hennes nummer! hon visste inte vart hon skulle ta vägen, men det gjorde ingenting, för han verkade också nervös. tillslut fick de igång en konversation och den bara fortsatte och fortsatte. hon hann både bli kissnödig och hungrig innan de bestämde sig för att det var dags att lägga på. men det hade varit det bästa telefonsamtalet hon hade varit med om.
de hade bestämt sig för att träffas dagen därpå. så fort de lade på kände hon sig illamående och svimfärdig. han ville träffa henne igen! detta hände bara inte. hon började gå igenom sin gaderob i huvudet och kom fram till att hon inte ägde någonting som var tillräckligt fint att ha på sig för att träffa honom. han skulle kunna komma iklädd en sopsäck och hon iklädd världens finaste belklänning och han skulle ändå vara för vacker för henne.
det var sent på natten, men hon kunde inte sova. hon hade fjärilar i magen och hon kände sig så otroligt rastlös trotts att hon var hur trött som helst. hon hade försökt med allt! läsa, kolla på tv, sitta vid datorn, men inget fungerade. hon bestämde sig för att lägga sig i sängen, sätta på lite bra musik och bara blunda. i början var hon nära på att ge upp, men efter några minuter började hon slappna av mer och mer. hon kände hur hon började komma in i sömnen, ögonlocken vart tyngre, musklerna i kroppen började slappan av, andringen vart med regelbunden, "piiiip, piiiip" hon satte sig upp på helspänn. det var ett sms.
"det är fullmåne inatt, men den kan omöjligt stråla lika mycket som jag kommer göra imorgon när jag träffar dig. och ingen stjärna på natthimelen kommer någonsin kunna vara lika vacker som du är"
hon gick fram till sitt fönster och kollade på månen, han hade rätt, den var full. nu kändes timmarna för långa, morgondagen för långt bort.
det har gått några minuter sen hon lade på men hennes hjärta slog fortfarande hårt och hon kom på sig själv med att inte andas. hon hade svarat med ett nyvaket och panikartat hallå och sen tappade hon all talförmåga. det var han! han ringde henne. han hade tagit reda på hennes nummer! hon visste inte vart hon skulle ta vägen, men det gjorde ingenting, för han verkade också nervös. tillslut fick de igång en konversation och den bara fortsatte och fortsatte. hon hann både bli kissnödig och hungrig innan de bestämde sig för att det var dags att lägga på. men det hade varit det bästa telefonsamtalet hon hade varit med om.
de hade bestämt sig för att träffas dagen därpå. så fort de lade på kände hon sig illamående och svimfärdig. han ville träffa henne igen! detta hände bara inte. hon började gå igenom sin gaderob i huvudet och kom fram till att hon inte ägde någonting som var tillräckligt fint att ha på sig för att träffa honom. han skulle kunna komma iklädd en sopsäck och hon iklädd världens finaste belklänning och han skulle ändå vara för vacker för henne.
det var sent på natten, men hon kunde inte sova. hon hade fjärilar i magen och hon kände sig så otroligt rastlös trotts att hon var hur trött som helst. hon hade försökt med allt! läsa, kolla på tv, sitta vid datorn, men inget fungerade. hon bestämde sig för att lägga sig i sängen, sätta på lite bra musik och bara blunda. i början var hon nära på att ge upp, men efter några minuter började hon slappna av mer och mer. hon kände hur hon började komma in i sömnen, ögonlocken vart tyngre, musklerna i kroppen började slappan av, andringen vart med regelbunden, "piiiip, piiiip" hon satte sig upp på helspänn. det var ett sms.
"det är fullmåne inatt, men den kan omöjligt stråla lika mycket som jag kommer göra imorgon när jag träffar dig. och ingen stjärna på natthimelen kommer någonsin kunna vara lika vacker som du är"
hon gick fram till sitt fönster och kollade på månen, han hade rätt, den var full. nu kändes timmarna för långa, morgondagen för långt bort.
Kommentarer
Trackback
