mitt paradis

nu sitter jag här, packad och klar för att sätta mig på bussen till mitt paradis.
men trots att solen kommer skina, vattnet kommer att vara varmt och alla runt omkring kommer att vara där vet jag att du inte någonsin kommer att komma, och det gör att det mesta känns meningslöst just nu.

alla påstår att det kommer att bli bättre. "tiden läker alla sår" jag får väll tro dem, det är mitt enda hopp.
tack ni som stöttar, tack ni som lyssnar, tack ni som finns där,
utan er är jag ingenting!
<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0