barrträd, hjärta
jag har haft 3 granar (eller barrträd kanske man ska säga) i mitt liv. den första stod på våran tomt i vårat gamla hus. där under satt jag som liten flicka och täljde på träbitar med en potatisskalare, i hopp om att bli tillräckligt bra för att få tälja med en kniv. men ibland satt jag där och filosoferade och bara gömde mig för den stora världen. det var mitt ställe, bara mitt! och vad hände? jo, den dumma granen växte och växte så att rötterna gick utanför tomten och förstörde asfalten på gatan, så den var de tvugna att såga ner ...
den andra granen var den finaste jag någonsin har sett! den var nästan för fin för att få stå på torg enligt mig, det var en perfekt julgran, perfekt trekant, perfekt grön och den stor på den perfekta platsen, mitt paradis, våran sommarstuga. stammen var ungefär en meter hög och utan några kvistar, för de åt rådjur och älgar upp sa min morfar till mig en gång. jag tyckte det lät som en saga, det gör jag fortfarande. men vad hände? jo det blåste otroligt mycket ett tag, och granen kunde inte stå emot de hårda vindaran, så den började luta. men stark som den var höll den sig kvar i marken, men pappa och morfar bestämde att det var bäst att hugga ner den, eftersom den skulle kunna välta. jag försökte med alla idéer jag hade: vi kan väll spjäla upp den? eller åt minstånne vänta till jul så den kan stå och vara fin på ett torg eller så (detta var väll mars eller något sånt) men inget hjälpte. granen höggs ner, det var en sorgens dag...
den tredje är ett barrträd, en tror jag, som står på våran tomt. den är jättefin och den är ett bo till många vackra fåglar (okejokej, det är skator som bor där, och jag hatar den för de väcker mig på mornarna, men jag måste ju låta lite positiv!) aja, i lördags fick jag en chock när pappa och grannen kom med en motorsåg och sa: nu ska den bort! jag slängde mig ut på altanen och bönade och bad (det är faktiskt sant) pappa och grannen bara skrattade, sen körde de igång motorsågen. jag ågade inte titta, så jag var påväg in igen, men då skedde ett mirakel! jag hörde att motorsågen inte lät som den skulle, så jag vände mig om och började gapskratta åt dem. och tro det eller ej, enen står kvar än idag!
den andra granen var den finaste jag någonsin har sett! den var nästan för fin för att få stå på torg enligt mig, det var en perfekt julgran, perfekt trekant, perfekt grön och den stor på den perfekta platsen, mitt paradis, våran sommarstuga. stammen var ungefär en meter hög och utan några kvistar, för de åt rådjur och älgar upp sa min morfar till mig en gång. jag tyckte det lät som en saga, det gör jag fortfarande. men vad hände? jo det blåste otroligt mycket ett tag, och granen kunde inte stå emot de hårda vindaran, så den började luta. men stark som den var höll den sig kvar i marken, men pappa och morfar bestämde att det var bäst att hugga ner den, eftersom den skulle kunna välta. jag försökte med alla idéer jag hade: vi kan väll spjäla upp den? eller åt minstånne vänta till jul så den kan stå och vara fin på ett torg eller så (detta var väll mars eller något sånt) men inget hjälpte. granen höggs ner, det var en sorgens dag...
den tredje är ett barrträd, en tror jag, som står på våran tomt. den är jättefin och den är ett bo till många vackra fåglar (okejokej, det är skator som bor där, och jag hatar den för de väcker mig på mornarna, men jag måste ju låta lite positiv!) aja, i lördags fick jag en chock när pappa och grannen kom med en motorsåg och sa: nu ska den bort! jag slängde mig ut på altanen och bönade och bad (det är faktiskt sant) pappa och grannen bara skrattade, sen körde de igång motorsågen. jag ågade inte titta, så jag var påväg in igen, men då skedde ett mirakel! jag hörde att motorsågen inte lät som den skulle, så jag vände mig om och började gapskratta åt dem. och tro det eller ej, enen står kvar än idag!
Kommentarer
Trackback
