typical sundaynight
jag hänger inte riktigt med,
när stannade tiden?
när slutade jag hänga med?
när började jag falla?
kommer jag någonsin att landa?...
det känns som att allt bara börjar försvinna, som att alla börjar försvinna. jag har inte tid med någonting. eller jag vet inte, jag tror snarare att jag inte har lust med någnting. saker som jag brukade vilja göra känns inte lika meningsfulla, saker som var en självklarhet förut känns som att det är flera miljarder mil bort just nu. vissa relationer sóm jag trodde betydde någonting verkar inte göra det längre.
jag har alltid varit hon som bryr sig, hon som finns där, hon som alla tar som en självklarhet. det börjar bli lite tröttsamt att aldrig få någonting tillbaka, ibland inte ens ett tack...
it's just a typical sundaynight...
