typiskt...

ännu en stor fet smäll i ansiktet. när man svävar på moln kommer en stor hammare i form av ord och trycker ner en under jorden igen...är det så här det ska vara? det gör mig inte precis taggad...

hösten är här, både i kropp och själ. men för en stund trodde jag att jag var tillbaka i sommaren, men en kall vind kom och gjorde mina gröna löv bruna, den varma solen kall, det gröna gräset vitt av frost...

ja, jag är tillbaka i hösten. ja, jag är nere på botten.

nej, jag ska inte ge upp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0