baracajsaa

det är alltid lätt att säga en sak och göra en annan. jag sa att jag inte tycker om att stå mitt emellan, men det är ändå alltid mitt emellan jag hamnar. jag har ingen aning om varför, men det har blivit min plats på nått sätt. det var länge sen jag upplevde äkta lycka, för när jag har varit nära så finns det alltid en eller flera saker som drar ner känslan till någonstans mitt emellan. jag har haft många möjligheter att ha det otroligt roligt, men det finns alltid någonting i huvudet på mig som drar ner stämningen för mig. jag vill inte ha det så längre.

att säga nej till vissa människor, saker man inte vill göra eller träffa är någonting jag har svårt för. att göra någon ledsen är någonting jag inte är bra på. att vara folk till lags är någonting jag gör varje dag... det är mig folk litar på, men det är också mig folk tar för givet och glömmer, för jag finns ju alltid där, eller hur? och jag antar att de har rätt.

det finns vissa relationer jag mer än gärna vill bryta, men kan inte eftersom det ändå finns någonting bra i den människan. det är så jag tänkter, och det är anledningen till att jag kokar av ilska varje gång jag blir sviken, gråter så det svider i ögonen när jag blir lämnad i sticket, tappar andan när jag här lögner som "du är min bästa vän" eller "jag är glad att jag har dig i mitt liv" eller liknande. säger man någonting sånt borde det finnas någonting viktigt i den relationen, då borde man ta hand om varandra, inte bara ta någon för givet

så, där fick jag avreagera mig lite...