baracajsaa

- det som kallas kärlek slutar alltid med att man blir sviken, ledsen och lämnad kvar i sticket, helt ensam

-  det där är inte sant. den dagen man hittar riktig kärlek är man lycklig. då är livet som sockerdricka, det bubblar och är underbart. innan man hittar det är det inte tillräckligt kul eller bra.

- sockerdrickans kolsyra försvinner när man inte sätter på korken, bubblorna tar slut och allt blir bara flytande. eller så skakas flaskan om så mycket att man blir helt yr, och sen öppnar nån korken och det bara pyser ut känslor, sen är man tom när man inser att nästan all dricka tog slut i den explosionen

- i en riktigt god sockerdricka tar aldrig kolsyran slut. bubblorna följer med ner i magen och den varma, sprudlande känslan följer med dit den med. och där stannar dom forever.

- jag har inte smakat den sorten, finns det på ica tro?

- nej, den finns i ditt eget hjärta. du måste våga smaka på den sorten, det är en större utmaning än det mesta. det är svårt att våga.

- men det räcker inte att bara våga, du får inte upp kapsylen själv. Man måste vara två, och inser man försent att man är ensam blir avståndet ännu längre

- ni kan fortfarande bli två.

och blir man inte det, då var han inte tillräckligt bra. inte tillräckligt fin, tillräckligt bra lyssnare, tillräckligt rolig, tillräckligt omtänksam eller tillräckligt sprallig. då var han inte tillräckligt bra för dig, för du ska ha den bästa.

bästa vänner finns där genom allt. jag älskar dig! / c