baracajsaa

idag blir mitt eget kött och blod ett år äldre. min älskade syster blir 15 år. 15 år! det är helt galet! hon som nyss var den där lilla tjejen som tog min nalle och tuggade på den. hon som nyss lekte i sandlådan, gungade på gungor, ringde kompisar och frågade om de skulle leka, byggde lego, lekte med dockor. hon som var så irriterande att jag lätt skulle kunna byta ut henne mot den där storebrorn jag alltid önskat mig. hon som var 3 år och längtade så hon kunde spricka tills hon också skulle få börja lekis! hon som sa att hon hette Clara och var 15 år när en bartender frågade henne i Turkiet, hon som tog sina först steg mot skolbänken med ett stoort leende på läpparna. hon som började på gymnastik och fastnade där. hon som bara växer och växer och aldrig tar slut.

folk säger att vi är lika, men min syster är min motsats, enligt mig. hon är lång (nästan längre än mig redan nu), smal, söt, vacker, vig, cool, allt!  Jag älskar henne som bara en storasyster kan älska sin lillasyster. jag ser henne som en stor del i mitt liv och utan henne skulle jag vara halv. jag skulle kunna ge allt för att hon ska få ett bra liv.

jag kommer alltid att finnas där för henne, och älska henne, no matter what!



vi genom allt, föralltid!