blåögd
det är alltid så himla lätt att säga saker, ge små löften. det kan vara allt från småsmå saker som "jag ska visa dig detta" till större saker, typ "jag hör av mig" eller "vi klarar det här tillsammns". jag hör dem dagligen. om man håller det och gör det man sagt att man ska göra känns det bra, men ändå lite vardagligt. men när "löftet" inte hålls, kan det svida som att någon har hällt salt i ett sår.
jag vet att jag är blåögd, jag tror för det mesta det bästa om folk, jag har mycket lätt för att lita på människor. men det har sina baksidor. jag vet inte hur många gånger jag har blivit sviken och sårad för att jag har litat på en person, trott på vad den har sagt, och sen har den gjort motsatsen. det kanske är en baggatell för andra, men det svider i mig, det gör det faktiskt. att erkänna att jag har blivit sårad är svårt för mig. det kan kännas mesigt, som om det är korkat att jag blir ledsen för en skit sak, och det kanske gör saken ännu värre, eftersom den ligger och gräver sig djupare i själen.
men ändå så har jag lätt för att förlåta. jag klarar inte av att gå runt och vara ledsen och tjurig, det är inte jag! men jag vill ha en bra anledning till att förlåta vissa saker, stora saker. så man kan gå vidare på riktigt igen! jag vill att du ska berätta för mig vad du känner, hur du ser på situationen, inte bara vara tyst, för tystnad löser ingeting, det gör bara saker värre, faktiskt
