sena timmar ger skeva inlägg
jag älskar filmer och böcker. för i den världen är allt möjligt. när man sitter och läser och inte märker att man har vänt sida 20 gånger, och att det har gått en timma eller två. när man känner lyckan eller sorgen eller smärtan som karaktärerna känner under just den händelsen och ibland önskar man så innerligt att det var jag som var huvudkaraktären, det var mitt liv det handlade om. det var mitt liv som var så pass intressant att någon skulle vilja skriva en bok om det. någon trodde att det fanns folk där ute som faktiskt är intresserade av mina upplevelser, känslor, upptäckter, vänner och allt det där.
eller en film som är så bra att man sitter helt uppslukad i timmar och när den är slut känns ens problem är lite mindre, eftersom det som hände på filmen var så mycket hemskare, och de klarade det! så varför skulle inte jag leva lycklig i alla mina dagar efter att jag har klarat det här, enligt mig, gigantiska problemet? för jag menar, det är väll klart att folk går runt och sjunger på gatorna, och dansar samma dans som alla andra gör på just det torget och musik bara kommer ut från husen, och folk kan faktiskt transprotera sig till olika ställen på en sekund! och självklart börjar det alltid regna när man gråter och saknar, men när det blir lyckligt igen, då tränger solen fram, ger lite ljus i livet, ger hopp och tro. självklart händer det! jag har bara råkat missa just de stunderna liksom...
men snart, snart så får jag vara med om det. snart kommer mitt liv ut som film eller bok och alla vill veta om mina innersta känslor, min längtan efter just den killen, den perfekta enligt mig, min själsfrände och bästa vän, den enda för mig liksom. eller mina intriger med mina vänner som skulle kunna klassas som ett världsproblem enligt oss! för ingen har så stora problem som vi har, det går ju verkligen inte! och alla ska få veta hur Cajsa, 17 och ett halvt år, klarar sig genom de tuffa tonåren, för mitt liv har ju varit så spännande och intressant och ovanligt! jag har varit med om äventyr, kännt så mycket glädje, sorg, stress, kärlek, intresse och allt allt på samma gång ibland! för mina tonår är så otroligt olika alla andra, jag har ju gått egenom så mycket! eller? ...
Cajsa - a peice of me kommer endast förbli blogg, för hon är så liten här på jorden, hon är inte mer intressant än någon annan, hon är inte framgångsrik, hon är har ingen snygg och underbar pojkvän att skryta om, hon har inget som är speciellt gemfört med klasskamraterna, flickan på bussen som talar otroligt högt i telefonen, hon som rastar hunden varje lunchrast och så vidare. hon är "normal", som alla andra. hon är bara en av alla miljarder människor på denna lilla planet i detta stora universum...
men hon drömmer fortfarande om "the happy ending", att hon ska ta över världen med sin bästa vän, att hon ska finna "the one" och de ska leva lyckliga i alla sina dagar, hon ska bo i ett runt hus av glass, med ett badkar så stort att man kan tvätta elefanter i det, och hon ska resa till alla jordens hörn, och allt, allt man någonsin kan tänka sig drömmer hon om. vi får se hur det slutar antar jag...
"det är bara du som spelar huvudrollen i filmen som ska föreställa ditt liv, alla andra är endast biroller" - by cajsa
