baracajsaa

jag är uppvuxen med ÖSK matcher, Kubanerna som sjunger, svart-vitt som spelar, konstgräs (på senare tid), lycka vid mål, trista miner vid förlust, supportrar som alltid vet bäst, gamla läktarens stickiga bänkar, Eyravallen i mitt hjärta och den underbara sporten fotboll.

jag har ÖSK i mitt hjärta. men jag kan inte säga att jag är världens bästa supporter. jag har aldrig kunnat namnen på alla spelarna, alla nummer, alla positioner. jag har aldrig lärt mig de exakta spelet. men ändå står jag där på nästan varje hemmamatch. jag står där på läktaren, hejjar, skriker, klagar och älskar det jag ser. jag älskar sporten fotboll.

för mig är inte segern allt. får jag se spelare spela med kärlek till sproten och inte bara hopp om att tjäna pengar blir jag lycklig, det är galet att man kan bli glad över en sån sak, men jag blir det. och en sådan kärlek hittar jag ibland i ÖSK, och det är därför jag alltid kommer tillbaka. jag hoppas på att få se bra fotboll, sjysst spel och glädje på plan är jag nöjd och glad