baracajsaa

ögonen sved, käkarna var låsta, händerna sved, rösten var borta. varför? jo för om jag hade blinkat hade jag missat det magiska, hade jag inte gapat vet jag inte vart jag hade varit tvungen att ta vägen, hade jag inte aploderat hade jag kännt mig lika tråkig och konstig som de som satt nedanför oss, och hade jag inte skrikit hade jag exploderat. jag var på bounce, och det var det bästa jag någonsin sett. dans har fått en hel annan bild, och jag har ändå hållit på med dans i snart 10 år. det var ren magi som fängslade min själ. jag ville inte gå, jag ville inte att det skulle vara slut! jag vill inte att detta ska vara det första och sista jag ser av dem! trårarna rann nedför kinden i slutet, det gjorde lite ont i hjärtat. de är mina nya idoler, varför? för dem är bättre än bäst, dem är bounce.

tack, det här ska jag leva på länge!

peace

sena inlägg har blivit lite av min specialite nu, men på nått sätt är det under dessa timmar jag mår som bäst. självförtroendet är tillbaka, nästan bättre än någonsin! galet hur det kan svänga så! jag kanske ser ljuset i tunneln, eller nått sånt klyschigt. men jag gillar det och jag hoppas det stannar ett tag nu faktiskt. men man ska kanske inte hoppas på för mycket, det är nått jag har lärt mig den svåra vägen... aja, jag ska väll lägga mig och försöka blunda lite. det är nu krogenbranchen känns, när man har vänt på dygnet. menmen, smällar man får ta!
peace

andas. det gäller att komma ihåg att andas i tider som dessa. det blir lätt att man glömmer det mitt i all stress, all hets och allt pluggande. när ögonen är för trötta för att se, när kroppen är för rastlös för att sitta still, när konsentrationen är putts väck, det är då man ska ta ett djupt andetag, blunda en stund och sedan är man fit for fight igen. detta gäller i alla fall mig. och tro det eller ej, men det stället jag just nu känner att jag verkligen kan andas på, det är på nattklubben Ritz. här kan jag jobba hårt och släppa all press och stress och bara göra en sak: mitt jobb. det mest positiva är att detta gör jag i en atmosfär som jag älskar: hög dansmusik, (för det mesta) glada och positiva människor, härliga arbetskamrater och fina lokaler. jag gillar det starkt. och nu ska jag snart iväg igen. iväg och andas.

peace

jag har kommit till ett sånt otroligt roligt och bra jobb! jag har hittat en branch som är perfekt för mig just nu! jag har fått nya arbetskamrater som är supercoola! jag har hittat en framtid.
okej, jag är diskplockare på en klubb som heter ritz. men jag älskar det, tro det eller ej. och min största dröm just nu är att bli bartender och jobba där tillsammans med de underbara människor som jag har träffat! jag längtar till lördag då jag ska få jobba igen.

nu blir det wild kids och chips
peace

huvudverken. den eviga huvudverken som skapas på grund av skolan har kommit tillbaka. efter nästan tre sköna veckor utan den och orolig sömn väntar nu 58 dagar, sedan är det över! sedan väntar framtiden, för jag tar studenten!!! anledningen till att jag påpekar detta så många gånger är på grund av att jag inte riktigt fattar det själv tror jag. det är en sån galet stor grej, och lilla jag har visst gått och blivit stor, tillräckligt stor för detta i alla fall. galet ... aja, skolan sliter i en så det är väll bara att börja läsa på inför nationella och göra artiklar och jobba matte och skriva pa, på samma gång. lycka till cajsa! ...

"alltså, det är bara dig man kan slå av tjejerna,
för du tar inte illa upp, du bara skrattar och slår tillbaka"
lite rolig kommentar, faktiskt. smickrande!

tiden. filosofiskt. galet. snabb.

framtiden.
bartender?
plugga?
servitris?
peace and love?

många drömmar, få planer. svåra val
med spänning i luften får vi bara vänta och se.

filosoferar vidare