baracajsaa

finns det någonting bättre än när man träffar en person på en resa och sedan när man träffas första gången själv så kan man prata om allt mellan himel och jord!? nej, jag tror inte det. trots att jag har så läskigt lätt att lita på folk så är det speciellt när det bara klickar. när det bara känns så självklart och när det känns som att du har känt en människa hela livet. jag gillar det starkt, det är ett tecken på att den vänskapen kommer hålla ett tag tror jag. det är någonting fint och värdefullt!
och vänner är någonting jag sätter före nästan allt! därför mår jag otroligt dåligt när jag mina vänner må dåligt, och när jag ser att dem behöver hjälp, men jag kan inte göra någonting... jag vill inte förlora någon och jag kämpar för att inte göra det. men det är inte lätt! det tar på de få kraftern jag har kvar att kämpa... så jag ber redan nu om ursäkt om jag har misslyckats! det är inte med flit, det är bara som det är just nu. för att kunna hjälpa och kämpa för att rädda någon måste man vara hel själv. det är inte jag nu. inte alls.
men jag ska göra mitt bästa för att inte misslyckas, det ska jag.
peace

"du är ingen sann vinnare!"
"nej, du är en stor soptunna full med bajs!"

så kan det gå när man är en surfande pingvin!

Vi träffades liksom på chans
På nå't sätt ramla' vi in varann
Och tänk att något som jag trodde var
Så svårt kunde vara så lätt

Vi träffades liksom på chans
Två katter i skydd ifrån regnet nå'nstans
Och aldrig har kärlek drabbat mig så
Och jag vet
Jag är hopplöst svår ibland

Men aldrig, aldrig att jag
Tänker låta något ont
Hända dig, jag håller dig hårt
Tätt intill mig genom regn och blåst som
Alltid, alltid att jag
Kommer vaka över dig
Genom mörkret jag leder dig
Jag finns i varje steg du tar så
Du behöver aldrig mer vara rädd

Ingen ser och ingen vet
Hur du lyser och hur du fångar
Upp min skugga när jag är svag
Och hur jag älskar att vakna
Upp bland dina blonda lockar

Och aldrig, aldrig att jag
Tänker låta något ont
Hända dig, jag håller dig hårt
Tätt intill mig genom regn och blåst som
Alltid, alltid att jag
Kommer vaka över dig
Genom mörkret jag leder dig
Jag finns i varje steg du tar så
Du behöver aldrig mer vara rädd

Alltid, alltid att jag
Kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig
Jag finns i varje steg du tar så
Du behöver aldrig mer vara rädd

jaha? och vart tog dessa fina ord vägen?
det är så typiskt att dem man tycker om
och litar på sviker i svåra tider.
jag vet att jag är ego och att du har ett eget liv,
och jag har inte vant mig vid tanken att inte finnas i det livet.
men vissa dagar saknar man mer än andra,
så är det bara...
och du, du som sa att vi var bästa vänner och sen så får jag bara en kalldusch,
det gör ont, på riktigt.

men idag var ändå en bra dag
om man jämför med andra.
så idag tänker jag vara lycklig,
faktiskt

sälenresan var fin! nyår var fint! och hittills har det nya året varit okej tycker jag.
fika med bästa vänner, träffat och pratat med nya och gamla vänner,
jobbat och tjänat pengar, kört lite.
jaa, vad mer finns det att säga? jag har 100000 saker att göra, men noll intresse.
that's life i guess.
peace