baracajsaa

nej, jag är inte död, bara isolerad från den sociala världen. varför? jo för om 89 dagar tar jag studenten. detta betyder att fram till den 17 maj kommer skolan ha ätit upp mig, tuggat långsamt och plågsamt och sedan spottat ut mig, så att jag kommer stå där på flaket helt slämmig, eller nått... shit. det här är inte så roligt faktiskt! projekt-helvettes-arbetet är nog det jävligaste. det är galet! men jag får väll skylla mig själv antar jag. jag är en tjej med höga mål och en vilja av stål, dock har jag inte tiden eller orken att utöva mina mål när andra påfrästningar tar tag i mig. det är extremt frustrerande! dock har jag förstått att detta inte är ovanligt, men jag trodde aldrig att detta skulle hända mig! men har man glidit på ett bananskal genom hela livet så är det en extremt stor förändring när ens värld börjar rasa samman på alla plan. det som nästan svider mest är vänner som sviker, vänner som jag verkligen trodde på som sedan skiter i en bara för att man hade olika åsikter. jag är den jag är, det trodde jag att de visste, och det trodde jag att dem accepterade, men tydligen inte...

menmen, det jag lever för nu är Andreas Carlssons bok, glass, de vänner som faktiskt är äkta, dans, träning, den sista tiden med min underabara klass, den sista tiden på världens bästa gymnasielinje, den sista tiden som barn... sorgligt men sant, snart får jag ett så kallat liv - galet läskigt!! ...

vi hörs när vi hörs
peace