baracajsaa

mitt liv är inte enkelt. inte någon stans. varje dag är en konstant kamp. varje dag är sorglig och grå på något vis.

men jag är lyckligt lottad ändå. för trotts att jag ibland känner mig ensam och minst i världen så har jag så underbara människor runt omkring mig som drar mig upp ur hålet jag fallit ner i. ett telefonsamtal bara för att berätta att jag är saknad. ett brev med full update på livet i stora staden. ett inlägg på facebook med löften om att det alltid kommer att vara vi genom livet. ett god morgon-sms när man vaknar. ett medelande med ett hjärta. en försäkring om att jag alltid kan höra av mig om jag vill. kramar, varma, fina, meningsfulla kramar.

allt det där betyder så mycket mer än ni kan ana! ni räddar mina dagar, ni räddar mitt liv. ni är min stadiga punkt i livet. ni är mitt allt.