baracajsaa

insåg nyss att jag satt och bölade åt slutscenen på Hannah Montana filmen...
men varför inte liksom! alla försonas, alla är lyckliga, ingenting förstörs?
slutlåtarna passar perfekt till situationen, "life's a climb".
den var en fullträff = praktexempel på hur en riktigt underbar film ska sluta.

förstår inte att folk inte kan tycka om dessa förutsägbara, cheesiga,
tjejiga, känsliga, helt underbara filmer?!
vad är det för fel med att få lite lyckliga slut ibland?
när livet i sig inte serverar de på silverfat får man försöka hitta de på annat vis.
detta är mitt sätt. nästan 100 % garanterat lyckligt slut. helt underbart