baracajsaa

dagarna börjar flyta ihop, det är basicly samma sak som händer varje dag: prov på gårdagen, två timmars föreläsning, lunch sen antingen tidigt eller senare barpass. resten av tiden spenderas mestadels till plugg. men livet här är härligt! man kan gå undan om man vill, man kan umgås i samlingsrummet om man vill. dock är det inte lika roligt att äta själv, sova själv, vara själv när mörkret faller på, men det är väll en vanesak antar jag. jag har aldrig varit bra på att vara ensam.

lite hemlängtan finns, det gör den. mest för att jag hela tiden undrar hur alla har det, och inte har möjligheten att åka till folk på kvällen för att se en film, eller ta en fika på stan, eller bara hänga och snacka skit. här handlar allt istället om att försöka skaffa nya vänner och "sälja" sig själv, missförtå inte!! det handlar ju om att visa upp vem man är, så är det ju. och det är alltid en ansträgning när man inte vet hur folk ska reagera! men jag tror det går bra.

dagarna är bara så galet långa! det känns som att jag har varit här så mycket längre än vad jag faktiskt har! och som sagt, hjärnan börjar nå maxpunkt känns det som. det skrämmer mig! det blir svårare och svårare att pressa in information. så om någon har en extra hjärna att låna ut så tas den emot gladerligen! nu ska den lilla del jag har återgå till att få in drinkarna för dagen, sedan är det bara att börja plugga på allt som hänt i veckan, för imorgon är det veckoprov! hjälp...