baracajsaa

I miss you, again... typiskt!

livet blir visst aldrig som man tänkt sig, aldrig som jag har planerat. men någonstans känns det som att allt är förutbestämt. det som har hänt mig just nu måste vara lite mer än tur. att allt flätas ihop och faller på plats, många dåliga saker omvandlas till någonting positivt. det känns otroligt, lite som en dröm. och jag kan fortfarande inte fatta att jag får gå igenom det jag gör just nu. på vissa plan är jag fortfarande förtvivlad, arg och ledsen. men på andra är jag bara så oändligt tacksam! varje dag är jag tacksam för det som är bra. varje dag har jag ett mål, och det är att vara nöjd när jag går och lägger mig. det är mitt mål. det handlar inte om att skapa fred på jorden eller någonting sånt varje dag, det är jag inte kapabel till att göra. det handlar om att vara nöjd med de valen jag gjort under dagen, och om jag inte är nöjd, då ska jag banne mig fixa det!

jag är inte perfekt, långt ifrån det faktiskt. men jag börjar inse vad jag vill och tycker och känner här i livet. vilka som är värda att lägga ner energi på, vilka som är värda att hjälpa, att finnas där för, vilka och vad som är värda att kämpa för. det finns så otroligt mycket kvar att lära. men att folk ger mig dom chanserna här i livet som jag faktiskt har fått får mig att klättra på stegen, upp ur det mörka trista hemska. jag ska inte sitta här och säga att det kommer att bli bra, för då kommer det säkert gå åt helvette, men jag hoppas och börjar smått och sakta tro att det i alla fall är på väg en smula uppåt mot det ljusa glada. peppar peppar ta i trä

tack tack tack, jag är evigt tacksam till alla ni som hjälper och stöttar mig. jag hoppas att jag på något sätt visar hur mycket ni betyder för mig! ni gör mig bättre än jag trodde var möjligt i min situation och mitt liv. ni är en så stor del av mig. tack

du vet känslan när man bara vill säga någonting som har legat och ättrat i minnet och sinnet.
jag måste bara säga det. rakt ut, för detta måste bli sagt! världen lär inte ta illa upp
inga personer kommer komma till skada, varken psykiskt eller fysiskt.
detta säger jag bara för att jag måste, verkligen måste!

- jag älskar mitt jobb! ååh vad jag älskar det!

det krävs en del för att fastna, men inte någonting avancerat.
ibland är det bara självklart, ibland tar det lite tid.
det krävs dock väldigt mycket mer för att släppa taget.
men sedan har du alltid en genväg in igen.
och jag har ingenting att säga till om...

varje gång, precis varje gång slår hjärtat ett extra slag

men för det mesta brukar det jämna ut sig

då hjärtat hoppar över ett slag på grund av besvikelsen

alla hjärtans dag. en helt underbar dag! sovmorgon, häng på stan, frusit arslet av mig två gånger!, träffat finfina vänner, köpt en present till mig själv, ätit gott, druckit gott, snackat djupt. en perfekt dag

idag hade jag och min underbara vän matilda ett moment. ett sånt där ovanligt men ack så underbart ett då bara saker föll på plats. då samtal gick djupare än tidigare, då vi klickade ännu mer och bara lärde känna varandra på riktigt. idag blev än vän ännu mer viktig i mitt liv, träffat ännu mer rätt i hjärtat och hon är där för att stanna! denna tjej är värd att kämpa för gott folk. det är hon verkligen!

om några timmar börjar jag min första dag på mitt nya jobb. ska åter igen få jobba med nått jag älskar och förväntningarna är höga. nervositeten lika så. men det känns bra. det här kan vara början på någonting stort!

behöver en huskur mot nervositet. och en mot tvivel. och en mot längtan. tre huskurer. tack!
för jag är nervös för framtiden, har tvivel på mig själv och lider av en längtan utan dess like.
så jag behöver lindra detta på något sätt. för det är utmattande med huvudverk och magont.
och det är tröttsamt att tänka på allt som kanske ska bli av och vad folk kanske tycker.

övertrött tjej hoppas på morgondagen. god natt världen

hanna hellquist, vilken kvinna!

bra, duktigt, jävligt smidigt tjejen. du har gjort det igen. har du inte lärt dig någonting av alla dessa tidigare gånger då ditt hjärta blivit stulet, utskärt, motvilligt taget? nätter av tårar, dagar av tankar, drömmar om någonting omöjligt - du tycker inte att det räcker med alla dessa timmar du har lagt ner på att vara olycklig på grund av någon annan? du var verkligen tvungen att göra det igen?... jag trodde på dig den här gången! jag trodde att vi skulle lyckas för en gång skull. jag erbjöd dig hänglås, kedjor, snören, kassavalv - allt du ville ha, allt som skulle krävas för att du inte skulle lämna bort ditt röda lilla unika hjärta. men du trodde att du skulle klara dig, du fick mig att tro att du skulle klara det! du är bra på att argumentera, och ljuga och fejka. för du klarade det inte. se, du har tårar fallande ner för kinden, du har ont i bröstet, du känner dig ensam och övergiven. IGEN! på grund av någon annan, igen...

hur ska vi lösa detta? hur ska vi gå vidare? ska vi gå vidare?...

följ skylden flicka lilla, följ skylten...