baracajsaa

livet blir visst aldrig som man tänkt sig, aldrig som jag har planerat. men någonstans känns det som att allt är förutbestämt. det som har hänt mig just nu måste vara lite mer än tur. att allt flätas ihop och faller på plats, många dåliga saker omvandlas till någonting positivt. det känns otroligt, lite som en dröm. och jag kan fortfarande inte fatta att jag får gå igenom det jag gör just nu. på vissa plan är jag fortfarande förtvivlad, arg och ledsen. men på andra är jag bara så oändligt tacksam! varje dag är jag tacksam för det som är bra. varje dag har jag ett mål, och det är att vara nöjd när jag går och lägger mig. det är mitt mål. det handlar inte om att skapa fred på jorden eller någonting sånt varje dag, det är jag inte kapabel till att göra. det handlar om att vara nöjd med de valen jag gjort under dagen, och om jag inte är nöjd, då ska jag banne mig fixa det!

jag är inte perfekt, långt ifrån det faktiskt. men jag börjar inse vad jag vill och tycker och känner här i livet. vilka som är värda att lägga ner energi på, vilka som är värda att hjälpa, att finnas där för, vilka och vad som är värda att kämpa för. det finns så otroligt mycket kvar att lära. men att folk ger mig dom chanserna här i livet som jag faktiskt har fått får mig att klättra på stegen, upp ur det mörka trista hemska. jag ska inte sitta här och säga att det kommer att bli bra, för då kommer det säkert gå åt helvette, men jag hoppas och börjar smått och sakta tro att det i alla fall är på väg en smula uppåt mot det ljusa glada. peppar peppar ta i trä

tack tack tack, jag är evigt tacksam till alla ni som hjälper och stöttar mig. jag hoppas att jag på något sätt visar hur mycket ni betyder för mig! ni gör mig bättre än jag trodde var möjligt i min situation och mitt liv. ni är en så stor del av mig. tack