lite uppdatering antar jag
har inte bloggat på några dagar nu, har inte haft någonting vettigt att skriva om
(inte för att allt annat jag skrivit har varit så vettigt, men ändå)
- jag har i alla fall hittat en balklänning nu, och jag är skitnöjd!
- jag har jordens jobbigaste hemprov, "vad är en människa", folk blir typ rädda när man berättar om den, haha
- julbak med älskade HA i söndags, mycket nice!
- jag är 1000 % taggad på vintern! älskar verkligen att det ligger snö på marken och man har börjat sätta upp ljus på stan och allt sånt mysigt som hör december till!
- och jag är lika taggad på balen, hoppas verkligen att det blir bra!
står högst upp på önskelistan nu:
Ta med mig på skidsemester!!
marina-dagen
bra dag!
började med lite sovmorgon, eftersom mamma skjutsade mig till mikaelkyrkan,
där träffade vi två präster. en av den talade om sin syn på livet, på människan,
den andra var tords bror, han talade om krishantering. båda mötena var mycket
bra! och jag lärde mig mycket tycker jag
sen åkte vi tillbaka till skolan, där hade vi psykologi och sen slutade vi.
då tog jag en fika med sofia på Njuta, mycket mys!! och tack therese för chokladen
med massa grädda och marchmellows! mycket mumma
på stan träffade vi också monica, som är en mycket saknad person! hjärta på henne.
fanns många trevliga människor på stan som hjälpte en när man frågade, det var nice!
på bussen hem träffade jag sara och det är alltid lika kul att prata med henne!
väl hemma åt jag och syster nudelsoppa, sen åkte jag och dansade, och även då åktes
det buss med sara. dansen gick väll okej, kan de verkligen inte! men det är bara att
övaövaöva!
plus att jag har namnsdag idag, jag heter Marina i mellannamn.
så kan det vara! byeeee
miniorhajk
ja, jag låter bilderna tala för sig själva...
varför får jag alltid spela tjejen i nöd?...
Marion och Robin Hood hör ihop
du och jag också!
the girl
sant, så sant
the girl with the golden skirt,
the girl who miss her courage
the girl who miss her friend
the girl with a lot,
the girl who cry sometimes
the girl that laugh to "madagaskar"
the girl that love the music you send to her
the girl that is a little bit lost?
that girl is me
kampen att fortsätta
filmen var otroligt gripande och den gav mig en riktig tankeställare. tänk att ett litet felskär kan få ens hela framtid att ändra form. allt man tar för givet, så som gå, stå, prata och allt sånt bara försvinner. jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas. och jag är otroligt inspirrerad och tagen av hur motiverad den killen var på att kämpa för sitt liv, jag vet inte hur jag skulle klara mig efter en sådan olycka, jag vet inte om jag skulle vara så taggad på att fortsätta. men det är mycket svårt att säga vad man skulle göra, för man kan inte tänka sig in i en sådan situation.
denna filmen fick mig att tänka på min bästa vän Marika. hon är nog den starkaste människan jag känner. hon kommer nog alltid att vara min idol och jag beundrar henne otroligt mycket! ibland önskar jag att jag hade hennes styrka, hennes vilja, hennes motivation. hon har förändrar min syn på livet och det tackar jag henne djupt för, för hon har fått mig att inse vad som är viktigt i livet, och hur viktigt det är att inte ge upp! även om jag inte kände henne innan eller när det hände hoppas jag att vi får många år att lära känna varandra mer än vi redan gör. jag hoppas att vi ska kunna lära varandra olika saker, så som vi har gjort hitttills, och jag hoppas att hon inte kommer tröttna på mig för att jag är en vanlig människa, medans hon är så mycket mer <3
today
tomorrow is a mistory,
but today is a gift,
that is why they call it present
idag är det fars dag,
idag hade morfar blivit 65 ...
jag saknar honom mer och mer
för varje dag som går
en kväll av tårar
jag har tänkt på honom varje dag i flera månader. sen julafton, då han började lesspa och få ont, sen det nya året, då jag hoppades på att året skulle bli bra och underbart, men jag hade fel. på bara några månader mådde han sämre och sämre och snart kunde han inte prata långre. jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste vara, att inte kunna uttrycka sig i ord, att kunna tänka klart, kunna veta exakt vad man ska säga, men inte få fram det, inte bli förstådd. efter ett tag fick han läggas in på sjukhus, han kunde inte längre gå, hans muskler försvann, han var bara kött och ben. jag hälsade på honom en gång. jag var inte säker på om jag ville det, men nu är jag glad att jag gjorde det, för jag hade ångrat mig om jag inte hade vågar. under besöket gick jag ifrån flera gånger för jag klarade inte av att se honom. det var inte min starka, vackra, underara, älskade morfar som låg där, det var en man som inte hade vilja i ögonen, som hade förlorat all hopp och tro, som bara ville försvinna.. efter mötet bröt jag ihop, den känslan finns fortfarande inom mig. man började bygga om hemma i deras hus, man gjorde allt handikappanpassat. det var inte han, han har anpassat sig till omvärlden, inte fått allt anpassat. det känns fortfarande fel att gå in i hallen som har blivit breddad för att han ska ha speice. men han kom bara en i några dagar, sen fick ha komma in på ett hem i laxå, där folk tog hand om honom hela tiden, han gillade det inte, jag vågade inte hälsa på... sommaren kom, det skulle vara en bra sommar, en fin sommar med många kompisar i stugan, mycket hopp, tro, kärlek och åter kärlek, men det vart inte så... hela sommaren var helvette, och slutet var värre än jag någonsin kunde ana. jag var glad att han slapp lida längre, men jag var obeskrivligt ledsen, jag hade förlorat min bästa vän, men älskade morfar. på begravningen grät alla, jag med så klart, det var nog det värsta jag har varit med om, att titta på en kista med en bild på min morfar, och veta, där ligger hans kropp, där i, i den kistan. jag hade nästan lust att försvinna med honom, för jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom, det kan jag inte göra nu heller, mitt liv kommer aldrig vara det samma, för jag har inte längre min bästa vän vid mig, en del av mitt hjärta försvann när 2008 började, för då förlorade jag min idol, min förebild, min morfar
jag förlorade min morfar i den västa sjukdomen jag kan tänka mig, ALS. jag ber till gudarna att detta inte ska hända någon annan, för det är ingenting en människa ska få gå igenom...
m
men jag tycker om henne otroligt mycket, för ibland kommer hon fram och bara ger mig en stor och vänlig kram, och då vet jag att det är en bästa vän jag har! hon är brabrabäst!
och alltid så otroligt snygg! haha
vad är väll en bal på slottet?
någon som ser ut som en av dessa skulle jag kunna tänka mig faktiskt
the end of detta lov
nu är höstlovet slut... tillbaka till skolan igen. jag är ändå lite taggad för jag kommer äntligen få träffa mina flickor igen! jag har verkligen saknat dem såå! och snart kommer sara hem också, jag vill verkligen veta hur hon har haft det och bara krama henne! men morgondagen börjar med franska... det ämnet har jag väldigt svårt för, och det är absolut inte en bra start på en ny vecka, men jag får tänka så här: "efter tisdagen behöver jag inte ha franska på flera dagar" , det har min vän sandra sagt, och det är sant, så sant!
you're always on my mind. is that good or bad?
