baracajsaa

när hjärnan är full av projekatbete, tal, skolarbete och andra saker är min kreativa sida inte så otroligt aktiv, i alla fall inte för inlägg på bloggen. sorry

jag känner en tjej. hon är extremt bra. hon vet exakt vad som behövs i alla situationer. hon känner mig ut och in och detta utnyttjar hon på gott och ibland ont (jag menar, vem skulle inte göra det). hon ställer alltid upp och finns alltid där. hon älskar att få fina sms, brev, inlägg, texter och hon är samtidigt den bästa på att skriva de perfekta orden. varje gång det är julafton eller jag fyller år vet jag med säkerhet att hennes present kommer jag minnas, kommer jag bära med mig, kommer jag älska otroligt länge. i mitt rum sitter många lappar och brev från denna kvinna som jag läser när jag känner mig nere. hon är också bra på att fotografera. hon tar bilder som går rätt in i hjärtat. och att höra historier om alla hennes äventyr här i världen är alltid lika spännande! då är jag som ett litet barn igen, som lyssnar på den bästa boken. att ha en vän som hon är värt mer än allt guld i världen. att ha en vän som hon är det bästa som finns. att lita på en människa så här mycket efter bara två och ett halft år är för mig farcinerande. jag kommer aldrig glömma det första vi hade gemensamt, och det är väll det enda typ. jag kommer alltid uppskatta de långa telefonsamtalen, de betydelsefulla konversationerna om oviktiga grejer, de underbara kramarna!

shit detta börjar låta som att vi har gjort slut eller nått, men idag är jag sentimental eftersom denna flicka flyttar många många mil härifrån. hon far till åre på ännu ett äventyr. hon far och upplever en dröm som hon haft sedan hon var liten. hon kommer att rocka fett i skidbacken och hon kommer hitta massa vänner och uppleva äventyr bara hon kan.

bästis, jag saknar dig redan.
bästis, vi ses snart, okej?!
bästis, jag älskar dig.
det är lika självklart som att påven är katolik, tomten är röd, vi bor i ett slott av glass.
lika självklart som att jag är "carpe diem" och du "carpe noctem"!

shit vilken mes jag är ibland. jag önskar dig all lycka och glädje i världen!
puss!

ännu en helg över, dags för nya tag, en ny vecka, nya möjligheter. eller nått


fred och kärlek -09, det var tider det

jag erkänner, jag har sett twilight 2 - new moon, och jag älskar den lika mycket som första filmen! okej, jag visste vad som skulle hända eftersom jag har drogat böckerna, men den var sååååååååååå bra! fin, vacker, spännande, kärlek, besvikelse, förhoppningar och drömmar. specialeffekterna är väll inte dem bästa, det kan jag hålla med om. men det är handlingen som fastnar i mitt hjärta, och jakobs muskulösa kropp! ja, jag har konverterat från edward till jakob, han är lite mer min typ. jag gillar varma, omtänksamma, bruna killar, istället för kalla, hårda, svåra, oförståliga. that's me.

överlag - filmen var massa bra! angelica, martina och sofia var bra sällskap!
att ha spelat ticket to ride och mysit med marika och axel innan gjortde bara kvällen bättre
det va en bra fredag! men jag saknar dig!

rodnaden på kinderna, de långa blickarna, flörtandet på håll, hålla i hand när ingen ser på, hemliga kramar, äkta leenden och de små magiska stötarna som strömmar genom hela kroppen när du vidrör den du gillar.

allt detta är precis det jag gillar med "bonde söker fru". det är ingenting som liknar någon annat dejtingprogram. dem är så himla äkta och så underbart lyckliga i sitt liv dem har, det enda de saknar är den där rätta, "the one and only". det är snälla, rara, trevliga, magiska människor! många av dem förtjänar den där rätta och jag följer dem med spänning.

hur kan nått så stor förvandlas?
hur kan man tappa orken att andas?
jag blundar och håller andan lite till,
för jag vet om 100 år från nu
kommer det alltid vara du, när jag blundar.
och jag vet, jag är hopplöst svår ibland,
men aldrig aldrig att jag tänker låta någonting ont
hända dig jag håller dig hårt,
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig,
jag finns i varje steg du tar,
så du behöver aldrig mer vara rädd.

Jag har en dröm om hur min perfekta hjärna skulle vara:
- Nicolas Cages karaktär i National treasure, - bara för han kan typ allt historiskt, och fatta va coolt det skulle vara att bara kunna leta efter skatter och fatta varför allt stämmer!
- lite Rayman, men inte så jag blir typ invalid, det skulle ju inte vara så kul, men hans IQ är ju bara awesome att kunna briljera med!
- Han i filmen A beautiful mind, John Nash, bara för han är så hilma fin människa, plus smart. men det där med schizofrenin kan jag ju faktiskt tänka mig att skippa.
- Rachel Zoe - stylist, otrolig stil!, hennes liv, hon är stentuff!

där har ni dem, min drömhjärna
tack för mig
peace

http://www.youtube.com/watch?v=v1b5aNpmCl4&NR=1
(vet inte hur man länkar)

jazzgruppen och f-linjen uppträder på kulturnatten om ni missade det.
en av de bästa danserna jag har varit med i!

peace

blir man någonsin imun emot svek? för det har hänt mig så många gånger att jag inte kan räkna upp det, men det gör fortfarande lika ont, det svider fortfarande lika mycket och det sitter fortfarande kvar lika länge, om inte längre. för innan ett märke från ett slag i ansiktet har läkt får jag ett till, och ett till, och ett till.

sen när blev jag en sandsäck till livet? sen när blev det okej att sparka på den som ligger? ibland undrar jag om jag har en lapp på min panna där det står: "utnyttja, hon förlåter alltid ändå"... jag vet, jag litar på människor för mycket. jag tror på varje ord ni säger, jag ser ljuset i nästan allt ni gör, jag är lättlurad. "jag tror att innerst inne är alla goda", det har jag sagt, och det ska jag stå för! men det är klart att tvekan kommer och knackar på dörren när det blir på detta viset.

det är dags att börja ta vara på de ljusa stunderna i livet, man vet aldrig när de tar slut, man vet aldrig när en vän sviker, man vet aldrig när någon man älskar försvinner. det är tufft nu, uppförsbacke med motvind och hinder. toppen går ännu inte att se, men jag ska inte ner i botten, jag ska förtsätta ta mig uppåt, steg för steg. och även om det är ett steg fram och två tillbaka ska jag ta det där steget framåt igen och igen. jag ska klara det här. jag har inget annat val...

jag saknar dig,
ännu ett luddigt inlägg från en trött människa

från nästan inga inlägg på 100 år till två på samma dag, det är inte illa!
men jag var bara tvungen att sätta mig ner och berätta om filmen jag och min syster just såg: Inkheart, bläckhjärta på svenska. den var helt magisk! en cajsafilm, rätt igenom. med sagofigurer och människor ska läser en bok så blir den verklig, och kärlek och hat och längtan efter att komma hem. oväntade vändningar, ombytta roller, plötsliga händelser, jag tröttnade aldrig, jag visste aldrig vad som skulle hända. det är vad jag kallar en bra film! ååh, den var bra. jag njöt varje sekund av den!

rekomenderas av mig!

igår var jag på min livs första förlovningsfest. det var mina vänner Lina och Simon som förlovade sig. det var så himla fint! jag kan inte tänka mig ett bättre par, faktiskt! mitt problem var dock: vad ger man i present? någonting de kan ha användning för? någonting som representerar kärlek? någonting som passar dem båda! det var svårt!! men på en inredningsaffär hittade jag en ängel bland alla saker. den var perfekt, vad passar inte bättre än en vakande ängel liksom? då den vart det! och lite kärleksinspirerat godis och ett fint kort som marika gjorde. jag var nöjd!

kvällen var hur mysig som helst med det nyförlovade paret och deras nära och kära. så otroligt bra människor. att sitta och kommentera idol, lyssna på youtube, prata om allt möjligt, mysa med bästisarna, dricka lite god champagne och smsa med underbara vänner gör kvällen bäst! det är synd att jag är förkyld och inte hade energi att följa med ut senare, men det gjorde ingenting, det var fint ändå.

nu blir det att krya på sig och försöka ta tag i projektarbetet, så fort min lilla katt slutar störa och kliva på datorn.
peace

det finns en tjej här i världen som idag är förkyld. hon sitter hemma i den röda hörnsoffan och med datorn i knät, pappa vid sin högra sida, SM-fotbollsfinalmatchen på tv:n framför sig, Lars Winnerbäck i vänstra örat och tuggummi i munnen. hon funderar på vad hon ska skriva. ska hon klaga på hur mycket det suger att vara sjuk? hur ont det gör i halsen eller hur mycket huvudet värker? eller ska hon försöka komma på någonting vackert att skriva? kanske berätta om en vän, en liten erfarenhet ifrån sitt liv (för det finns fakiskt några), eller ska hon berätta om den underbara fredagkvällen?

nej, idag blir det nog bara att försöka ge ett bra råd till de få vännerna som kommer läsa detta:
det är bara att kämpa vidare. vad som än händer är det bara att kämpa vidare. ta vara på de små guldkornen i ditt liv, minns det bra som hänt, tänk framåt med positiva ögon. det är ditt liv, ta hand om det, no matter what!

nu ska jag kolla på matchen, peace