baracajsaa

folk som bara tar och tar och aldrig ger tillbaka. sånt irriterar mig så otroligt mycket! så mycket att jag allvarligt talat kokar bara jag tänker på dem som är så... vad tror ni egentligen? att man ska vara en svans som alltid finns där? att man ska ge allt man har och sedan bara få skit tillbaka, om man ens får det. nej ni, det funkar inte så, jag funkar inte så! nu får det vara nog. från och med nu ska det vara jämnlikt och jag ska må bra av att umgås med mina vänner. för annars är dem inte värda att kalla vänner, och då finns det tyvärr ingen energi kvar att lägga ner på dem som beter sig så. cajsa säger ifrån, jag hoppas att rätt personer känner sig träffad

nått kul att bjuda på har jag i alla fall: praktik är det som gäller för min del just nu. och det är så otroligt roligt! dock ropar kroppen och huvet efter sängen på grund av utmattning, men det är det värt!
peace

trötthet i hela kroppen, i hela huvudet, i hela jag!
dock ser jag fram emot en vecka praktik istället för skola!
skriver väll här när någon slags inspiration kommer till mig
peace

vårkänslor! luften luktar frisk, man ser lite asfalt på marken och allsvenskan sätter igång. fotboll. denna underbara sport som kan skapa så mycket känslor! denna underbara sport som kan skapa glädje, lycka, besvikelse och ilska. När allsenskan sätter igång, då är det vår. då börjar lyckan komma tillbaka. då börjar det ljusna och då börjar humöret bli bättre. tänk att solen kan göra så mycket skillnad! och jag har skaffat mig röda stövlar, lägre, underbara! och ibland kan man gå med endast kavaj och halsduk. fortsätter det så här ser framtiden lite ljusare ut. fortsätter det så här känns det lite enklare!

nu hejjar jag för fulla muggar på ÖSK som för tillfället leder mot Åtvidaberg! hejja hejja!

var tjejen som gillade skolan, det var det hon levde för! ha de högsta betygen var det ända som gällde, hon skulle göra föräldrarna stolta, hon skulle bevisa för sig själv att hon dög på nått plan. sedan kom slag på slag på slag och helt plötsligt låg hon där, utan kraft att följa sina mål, utan kraft att uppnå det hon så länge strävat efter... vad gör man? hon bröt ihop. istället för att kämpa valde hon den lättaste vägen: hon la av. hon fegade ur och slutade kämpa. hon gav upp...

dock ångrar hon sig inte. för hade hon kämpat hade hon om några månader stått där med de fina betygen på ett vitt papper, men hon hade troligen inte varit nöjd. varför? för hon hade då valt bort sin familj, sina vänner och sin sociala umgängeskrets för just detta papper. hon har insett att detta papper inte är värt så mycket som hon en gång trodde. det som betyder någonting är kärleken. det låter cheesie, men det är sant. det är det hon lever för: det kan handla om kärleken hon har till sin familj och sina vänner som är oändlig, men det kan också handla om vardagens kärlek: en vän berättar om sina känslor för någon annan, en bok beskriver det första mötet, två personer på bussen som håller hand, ögonkontakt och pirr i magen när hon gillar någon. kärlek is the shit, det är det hon lever för. det är det som får vardagen att gå, det är det som får henne att stå.

det här är kärlek, äkta kärlek

hon gör sitt bästa för att visa er som betyder att ni är underbara, hon gör sitt yttersta för att ni ska ha det bra. hon finns här och hon älskar er. ni är allt, ni är de bästa, det är ni som får henne att ta ytterliggare ett steg.
tack!

klockan är halv 11 på en måndag och jag kan inte sova... vad hände med tjejen som slocknade vid 9 och sov 10 timmar per natt? vad hände med tjejen som vankade upp pigg och glad över att det är en ny dag? hon verkar ha försvunnit, hon verkar ha lämnat mig. hon lämnade mig och i hennes tomrum finns nu nått slags monster som snozar på mornarna, hon önskar att solen kunde stanna nere denna dag så att hon bara kunde få sova, hon som är bittsk och har humörsvägningar som en gravid kvinna. jag saknar den andra tjejen! hon var mycket trevligare att umgås med, hon var mycket trevligare att leva som ...
på andra sidan väntar framtiden när trygghetens dagar är över

nej, jag är inte död, bara isolerad från den sociala världen. varför? jo för om 89 dagar tar jag studenten. detta betyder att fram till den 17 maj kommer skolan ha ätit upp mig, tuggat långsamt och plågsamt och sedan spottat ut mig, så att jag kommer stå där på flaket helt slämmig, eller nått... shit. det här är inte så roligt faktiskt! projekt-helvettes-arbetet är nog det jävligaste. det är galet! men jag får väll skylla mig själv antar jag. jag är en tjej med höga mål och en vilja av stål, dock har jag inte tiden eller orken att utöva mina mål när andra påfrästningar tar tag i mig. det är extremt frustrerande! dock har jag förstått att detta inte är ovanligt, men jag trodde aldrig att detta skulle hända mig! men har man glidit på ett bananskal genom hela livet så är det en extremt stor förändring när ens värld börjar rasa samman på alla plan. det som nästan svider mest är vänner som sviker, vänner som jag verkligen trodde på som sedan skiter i en bara för att man hade olika åsikter. jag är den jag är, det trodde jag att de visste, och det trodde jag att dem accepterade, men tydligen inte...

menmen, det jag lever för nu är Andreas Carlssons bok, glass, de vänner som faktiskt är äkta, dans, träning, den sista tiden med min underabara klass, den sista tiden på världens bästa gymnasielinje, den sista tiden som barn... sorgligt men sant, snart får jag ett så kallat liv - galet läskigt!! ...

vi hörs när vi hörs
peace