sockerdricka ensam på en rutig filt

- det som kallas kärlek slutar alltid med att man blir sviken, ledsen och lämnad kvar i sticket, helt ensam


-  det där är inte sant. den dagen man hittar riktig kärlek är man lycklig. då är livet som sockerdricka, det bubblar och är underbart. innan man hittar det är det inte tillräckligt kul eller bra.

- sockerdrickans kolsyra försvinner när man inte sätter på korken, bubblorna tar slut och allt blir bara flytande. eller så skakas flaskan om så mycket att man blir helt yr, och sen öppnar nån korken och det bara pyser ut känslor, sen är man tom när man inser att nästan all dricka tog slut i den explosionen


- i en riktigt god sockerdricka tar aldrig kolsyran slut. bubblorna följer med ner i magen och den varma, sprudlande känslan följer med dit den med. och där stannar dom forever.


- jag har inte smakat den sorten, finns det på ica tro?


- nej, den finns i ditt eget hjärta. du måste våga smaka på den sorten, det är en större utmaning än det mesta. det är svårt att våga.


- men det räcker inte att bara våga, du får inte upp kapsylen själv. Man måste vara två, och inser man försent att man är ensam blir avståndet ännu längre


- ni kan fortfarande bli två.

och blir man inte det, då var han inte tillräckligt bra. inte tillräckligt fin, tillräckligt bra lyssnare, tillräckligt rolig, tillräckligt omtänksam eller tillräckligt sprallig. då var han inte tillräckligt bra för dig, för du ska ha den bästa.

bästa vänner finns där genom allt. jag älskar dig! / c


Melissa Horn - sen en tid tillbaka

Sen en tid tillbaka har jag varit trött, försökt att vara allt på samma gång
det finns så mycket man vill göra och borde och vill, men mitt i allt så ska man räcka till
sen en tid tillbaka har jag varit tom och försökt att hitta spår som leder rätt
ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan, och mitt i allt så ska man vara sann

jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler, och samlat damm på min gitarr,
för allt som jag skiver ,det blir ändå för kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt att känna efter hur det känns
ja man gör som alla andra och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan

sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags,
ja man kämpar för en plats som passar både här och där, och snart så har man glömt vem man är

jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler, och samlat damm på min gitarr,
för allt som jag skiver ,det blir ändå för kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

sen en tid tillbaka har jag tänkt så här och insett att jag måste börja om,
ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där, men snart så ska jag hitta vem jag är!

jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder och samlat dam på min gitarr. 
men vad jag än tar på mig känner jag mig allt för kort,
och allt som är bra med mig harr jag förmågan att glömma bort


 


garden åkte ner en sekund

det är alltid lätt att säga en sak och göra en annan. jag sa att jag inte tycker om att stå mitt emellan, men det är ändå alltid mitt emellan jag hamnar. jag har ingen aning om varför, men det har blivit min plats på nått sätt. det var länge sen jag upplevde äkta lycka, för när jag har varit nära så finns det alltid en eller flera saker som drar ner känslan till någonstans mitt emellan. jag har haft många möjligheter att ha det otroligt roligt, men det finns alltid någonting i huvudet på mig som drar ner stämningen för mig. jag vill inte ha det så längre.

att säga nej till vissa människor, saker man inte vill göra eller träffa är någonting jag har svårt för. att göra någon ledsen är någonting jag inte är bra på. att vara folk till lags är någonting jag gör varje dag... det är mig folk litar på, men det är också mig folk tar för givet och glömmer, för jag finns ju alltid där, eller hur? och jag antar att de har rätt.

det finns vissa relationer jag mer än gärna vill bryta, men kan inte eftersom det ändå finns någonting bra i den människan. det är så jag tänkter, och det är anledningen till att jag kokar av ilska varje gång jag blir sviken, gråter så det svider i ögonen när jag blir lämnad i sticket, tappar andan när jag här lögner som "du är min bästa vän" eller "jag är glad att jag har dig i mitt liv" eller liknande. säger man någonting sånt borde det finnas någonting viktigt i den relationen, då borde man ta hand om varandra, inte bara ta någon för givet

så, där fick jag avreagera mig lite...

see you när det regnar

den otroligt dåliga uppdateringen beror på vädret; det otroligt vackra vårvädret som får mig att dissa datorn, familjeweekend; vi åkte till stugan i torsdags, kom hem idag. det var härligt! och vännerna; det är lov, det är nästan den enda tiden man kan ta för att träffa vänner, annars är det massa annat som står i vägen.

nu ska jag snart på stan och sen fara till fjugesta för att ha lite fest med flickorna och annat härligt folk. man tackar!


dessis hus blir feststugan i helgen!

inget fejk

jag behöver ett äventyr. någonting som sticker ut, någonting jag kan se tillbaka på och vara lycklig över i de långa månaderna som väntar framöver. ta med mig på skidturen, ta mig till sol och värme, eller kyla på riktigt och snö. ännu en låång picknick vid sjön som gör att man förlorar tidsuppfattningen, ännu en helg i ett annat land med förfrusna tår och en nyvunnen familj. ännu en natt på en strand med havet, stjärnorna och staden som vittne till en underbar stund, ännu en fest med mycket folk, mycket gemenskap, mycket skratt och lycka. ta mig till kärlek på riktigt. ta mig till klipporna i skärgården med minst två stjärnfall varje minut och bästa vänner som ligger och låssastjaffsar om vem som såg flest. ge mig dålig musik som man kan dansa till hur man vill, 20 000 personer på samma äng, färger och sång överallt.

ge mig en kram på riktigt, ge mig någonting äkta

livet är för kort för att man ska vela. jag vet vad jag vill ha, och det är ingenting mitt i mellan, sorry

våren är här

i onsdags satt jag på bussen på väg hem från stan efter en mysig fika med julia. när bussen stannade på järntorget gick jag vårkänslor på riktigt! där satt nästan alla i tunna vårjackor, vissa hade till och med endast t-shirt på sig. och i nästan varje hand fanns en glass. jag lovar att pressbuyrån tjänade mycket pengar på glass den dagen!

det fanns värme, hopp och kärlek i luften. folk satt och höll hand, kramades och kysstes. det var härligt att se! det gjorde mig glad och lycklig. jag tror att de flesta har väntat länge på våren och nu ser det ut som att den är på väg på riktigkt. men jag vet inte om jag håller med så mycket. jag är fortfarande helt betuttad i Björkliden och norrland! snön, kyla, vädret, backarna. jag saknar allt och skulle aboslut inte tveka om möjligheten kom att få åka till vinterlandet igen.

men jag är ju lite knasig verkar det som. men vad jag det? jag gillar det.

RSS 2.0