baracajsaa

adrenalinet pumpar, basen från musiken sätter takten för varje steg man tar, det är trångt, galet trångt ibland så det är bara att kriga, kriga för att göra det du ska. folks rörelser är oförutsägbara, de dansar som om de nyss har vaknat från att legat i ide i några månader och nu bara måste få ut massa energi. lamporna fladdrar runt, den konstgjorda röken andas in och fyller lungorna. helt plötsligt kommer en kollega och ger en en stor och välbehövlig kram. benen rör sig hela tiden och man står aldrig still. det är bland de roligaste timmarna jag vet. de timmarna då jag kör gärnet på Ritz.